Det värsta

Gjorde en miss häromdagen och pratade med honom utan att kunna hålla mig till saken. Det är jobbigt med att han ska köpa ny lägenhet och ska flytta.
Jag förstår nog inte för att jag inte vill förstå. Sedan vill jag förstå men kan inte iallafall.
Det värsta är när han säger att han inte vet om han har älskat mig trots att han har sagt det, de senaste åren. Hur kan man inte veta? Han har trott sig göra det, säger han. Men varför säga det föregående? Är det inte illa nog att han först har gått?
Det näst värsta är när han säger att det inte finns något kvar att bygga på för hans del. Inga känslor, ingen kärlek, allt är bara borta hux flux. För 4 veckor sedan var det inte så, iallafall i min illusion - eller?
En annan hemsk sak att få höra är att "höra hur du mår, det pratar du ju så bra om själv, så det behöver jag knappast fråga dig om".
Hur ska jag kunna vara vän med honom?
Det gäller nu att inte vara osams.