Styrka vs. svaghet

Jag är hemma igen efter ett avbrott under semestern hos mina föräldrar. Vistelsen där långt borta från vardag och eget liv har gjort mig mycket gott. Mina föräldrar vill alltid mitt bästa och även om jag känner det som ett krav att jag alltid ska må bra och göra rätt inför dem som det enda och högt älskade barnet, så har jag kunnat koppla av och ladda batterierna såväl som ha fått distans till den röriga tillvaron här hemma som är mitt liv just nu.

Det är konstigt, men jag har väldigt mycket energi och vilja att ta tag i saker. Som jag inte har haft på länge. Det är som en utmaning att vilja lyckas just nu. Ibland blir jag nästan förvånad över hur stark jag kan vara.

Även om jag har jobbat ut mig och avskyr arbetet jag ska tillbaka till om en dryg vecka och även om jag har förlorat mitt livs kärlek och inte har en aning om vart jag är på väg i livet så vet jag att vad som än händer så bestämmer jag över mitt liv.

Kanske är det tecken på att jag är tillbaka i livet på riktigt igen. När jag går ner i humör och stämning märker jag det aldrig så som jag uppmärksammar situationen när jag mår bättre. Jag trodde inte att jag kunde må sämre och så lämnade mitt allt mig. Just nu kan vad som helst hända, det kan iallafall inte bli sämre. Och just då jag inte har kontroll över livet så har jag all kontroll över mig själv. Det tycker jag är underligt. Jag kanske inte ska fråga mig själv varför och hur utan bara gå framåt. Jag är förmodligen i balans över det jag kan påverka och det jag inte kan påverka.

Jag är stark när jag känner och vet att jag kan påverka och verkligen styr över det som jag kan påverka och styra över i mitt liv.

Jag är svag när jag känner att jag inte kan påverka och styra det som jag vill men ändå inte kan påverka och styra över i mitt liv. Ändå så försöker jag göra detta. Jag vet inte varför.

I grunden har jag tillit, jag tror de flesta människor om gott och jag är inte rädd för att bli sårad eller skadad. Dock så vet jag inte riktigt var jag finns, vem jag är eller var jag platsar in och jag tror att jag just nu, i min egen lilla atmosfär, känner mig trygg i att jag är den enda att besluta och styra mitt liv. Det känns skönt. Varför kan jag inte känna så hela tiden?