Om och om igen

Jag fick ett mail i måndags, dagen efter han skulle ha kommit, innehållande en förklaring till varför han inte kom. Så var han här igår istället och hämtade en del prylar ifrån klädkammaren.

Separationshelvetet börjar kanske nu. Lidandet börjar om och går om igen. Fan, så länge alla grejer inte är ute så känns det ungefär bara som att han är bortrest. Sen igår hade vi inte setts på flera veckor.

Uppgörelsen är från min sida vår stora skinnsoffa samt pengar till köp av lägenhet (typ kontantinsats).

Har sorterat ut skivor, filmer och böcker men ids inte hämta några lådor och packa ner saker i.

Det är fortfarande inte klart med någon ny lägenhet. Men för första gången så erkände han igår att det kanske skulle vara bra att snart flytta grejerna till ett förråd om det inte går i lås med något av de senaste objekten.

Igår grät jag som jag inte har gjort på mycket länge. Det känns som att jag inte vet hur jag skall klara av det här. Ändå.